Sista landstingsfullmäktige - påminnelse om att minoriteten är en minoritet

Idag har vi haft det sista landstingsfullmäktige någonsin i Uppsala län. Från nästa år kommer det istället att kallas till regionfullmäktige. Den största frågan var naturligtvis den reviderade budgeten. Den stora budgetdebatten hade vi ju i somras och från Centerpartiet hänvisade vi i huvudsak till det förslag som vi hade då.

Vad som var nytt var ändringar i patientavgifterna. Utan någon dialog eller utredning hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommit på att det skulle ändra på avgifterna, bland annat skulle en avgift för besök hos sjuksköterska och distriktssköterska införas - besök som man tidigare inte behövs betala för. Dessutom skulle en ambulansavgift införas.

Att förslaget var dåligt berett blev tydligt när Börje Wennberg i sitt anförande presenterade två nåa ändringar. Dels en höjning av avgiften för besök hos sjuksköterska på Uppsala Närakut, dels en förändring av ambulansavgiften så att den ska dras av från akutavgiften om man måste åka ambulans in till akuten. Tydlig exempel på att ärendet var dåligt utrett från början.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade också snickrat ihop en hög med indikatorer som skulle läggas till i budgeten. Detta hade de gjort utan någon förankring. Förslaget fanns inte när Landstingsstyrelsens arbetsutskott behandlade budgeten och inte heller presenterades det för landstingsrådsberedningen. Den delen av budgeten återremitterades sock av en majoritet av landstingsfullmäktige, en nyttig påminnelse till de styrande att även om de ibland tror att de har egen majoritet, så har det inte det.

Ett kapsejsat ledarskap

Landstinget i Uppsala län är på väg mot rekordunderskott samtidigt som antalet som står i vårdkö fördubblats på ett år. I mitt anförande på senaste landstingsfullmäktige beskriver jag resultatet av ett år med Socialdemokraterna i ledningen för landstinget och pekar på ett kapsejsat ledarskap.


 
 

Miljöpartiet och kärnkraftsinvesteringar

Obs - killen i mörk kavaj och rosa skjorta är jag, inte Lena Rönnberg!

På senaste landstingsfullmäktige diskuterade vi inte bara budget, utan också finansplicy och placeringspolicy för landstinget. I dessa har vi i praktiken ett förbud mot investeringar i vissa typer av företag, till exempel de som håller på med alkohol, tobak och vapen. Vi har satt gränsen till att mindre än 1 procent av omsättningen får utgöras av tillverkning, distrubution eller marknadsföring av dessa varor - vilket är ett mycket tufft ställt krav.


Nytt i den senaste revideringen var en begränsing av investeringar också i företag som sysslar med fossila bränslen. Gränsen där sattes till att en fond får ha högst 5 procent med företag som huvudsakligen, mer än 50 procent, sysslar med fossila bränslen. En viktig markering, inte minst eftersom en rimlig bedömning är att företag som huvudsakligen sysslar med fossila bränslen nog inte är några bra långsiktiga investeringar.

Från Centerpartiet ville vi ha samma begränsning för kärnkraft (kärnteknisk verksamhet för energiändamål). Man kunde tro att åtminstone Miljöpartiet skulle tycka att det var en bra idé. Så var det dock inte. I Landstinget i Uppsala län är det Miljöpartiet som leder kampen för att landstinget ska kunna investera i kärnkraft. Och det var en miljöpartist som yrkade avslag på vårt förslag att undvika kärnkraftsinvesteringar.

Den som vill ta del av argumenten kan se min debatt med Miljöpartiets Fredrik Leijerstam ovan. Kortversionen är att Miljöpartiet i landstinget vill kunna investera i kränkraft för att:

1. Kärnkraften håller på att avveckla sig själv.
   Det borde väl egentligen vara ett skäl att inte investera i kärnkraft.
2. Det finns inga aktiefonder att investera i som vi vet är utan kärnkraft.
3. De aktiefonder vi investerar i innehåller inga kärnkraftaktier, så någon begränsning behövs inte.

Hur argument 2 och 3 kan framföras av samma person i samma debatt har jag svårt att ta in.

Från Centerpartiet handlar detta inte enbart om att vi vill att de investeringar och placeringar som landstinget gör ska vara i långsiktigt hållbara energiföretag, utan också just detta att både fossila bränslen och kärnkraft är på väg ut. Därför är det företag som landstinget inte bör äga, vare sig direkt eller indirekt. Varför Miljöpartiet i vårt landsting inte delar den synen kan jag faktiskt inte förstå.

I väntan på budget

Igår hade vi landstingsfullmäktige. Vi var i Enköping i Kompassens ljusa och trevliga lokaler och det är bara att konstatera att det är stor skillnad mot att sitta i det dystra mörkret på UKK. Om landstingsfullmäktige inte hittar bättre lokaler i Uppsala är det kanske dags för en permanent förflyttning till Enköping!

Det viktigaste beslutet vi tog igår var att vi inte antog någon budget. Den nya vänstermajoriteten har ju hållit en flera presskonferenser där de utlovat både det ena och det andra - dock har de inte presenterat någon budget. Det hade de inte heller gjort till gårdagens sammanträde - så ärendet om budget återremitterades. Däremot tog vi beslut om skattesats - så inkomsterna för nästa år är låsta.

På landstingsstyrelsen på måndag - en knapp månad innan budgeten ska börja gälla - ska vi bereda förslaget till landstingsplan och budget för 2015. Trots detta mycket sena beslutsdatum har vi ännu inte sett förslaget. Enligt vänstermajoriteten ska vi i oppositionen få det på fredag. Vi får alltså två dagar under helgen att läsa igenom och ta fram ett alternativt förslag.

Det finns uppenbara demokratiproblem med ett sådant agerande från majoriteten. Det ger inte rimliga arbetsförutsättningar för oppositionen. Jag tror dock inte det handlar om en medveten maktdemonstration. Troligen handlar det helt enkelt om dålig förmåga att leda och styra och stora interna problem inom majoriteten.

Om fördubblingsmålet

Börje Wennberg (S) ställde på dagens landstingsfullmäktige en fråga till mig angående mål om fördubblad andel av kollektivtrafiken.

I det regionala trafikförsörjningsprogrammet står det: "Branschens långsiktiga mål är att fördubbla andelen kollektivtrafik i förhållande till biltrafiken. Detta är också landstingets långsiktiga mål." Den sista meningen lades till efter yrkande från mig på nämndens sammanträde. När det gäller antalet kollektivtrafikresor fonns det ett mål om en fördubbling till 2020 jämfört med 2006.


Jag har i olika sammanhang informerat om att detta är landstingets målsättning, bland annat i en replik i UNT den 14 oktober och i en artikel i UNT den 22 september. Börje Wennberg verkar ha fått för sig att det i branschens målsättning finns ett årtal också för andelen. Då kan det vara bra att gå in och läsa på Svensk kollektivtrafiks hemsida. Där står det:

Det övergripande målet är att kollektivtrafikens marknadsandel ska fördubblas på sikt. Som ett mål på vägen dit ska antalet resor med kollektivtrafik fördubblas till år 2020.

Precis den målsättning som också anges i vårt regionala trafikförsörjningsprogram.

Landstingsfullmäktige - Vårdförbundet var bäst

Jag fastnade på bild när jag

 lyssnade till  Vårdförbundet.

Måndagens landstingsfullmäktige var inte så intressant. Inga tyngre principiella beslutsärenden och en förutsägbar debatt om vårdval i specialistvården. Det som fick mest uppmärksamhet i media var Vårdförbundets manifestation.En helt korrekt nyhetsvärdering. Jag fastnade faktiskt på bild i 18 minuter när jag lyssnade på deras synpunkter. Intressant och bekräftade den bild jag hade innan. Tyvärr hade jag inte möjlighet att också vara med på minglet på kvällen.

Vårdvalsdebatten gick i samma spår som tidigare, där oppositionen uttrycker oror för utvecklingen och vi från majoriteten dels förklarar att det faktiskt är så att människor upplever det som en välfärdsvinst att få välja. Vi pekade också på att vårdvalet i primärvården (oppositionen var orolig för det också) blivit en framgång.

Jag sa bland annat i debatten att:

För mig är det precis vad vårdval handlar om. Att stärka patienternas makt och ställning. Vi har sett de positiva effekterna med vårdval inom primärvården.I  förra veckan förverkligades en av de saker jag lovade att jobba för när jag mötte väljarna för ett år sedan - Invånarna i Bålsta har nu två vårdcentraler att välja mellan. Ett resultat av Centerpartiet och alliansens politik. 

Jag påpekade också att det finns forskning som tyder på att konkurrens mellan sjukhus höjer kvaliteten, ja till och med räddar liv. Detta gäller konkurrens med ett fast pris, inte när det är priskonkurrens. Det vill siga tyder dessa resultat på att LOV är bra, men LOU är mindre bra för denna typ av välfärdstjänster. Ett argument som oppositionen inte lyckades bemöta.

Jag lyfte också fram att Enköpings lasarett har stora möjligheter att bli stärkt av ett ökat inslag av valfrihet inom specialistvården, under förutsättning att landstinget som ägare tillåter lasarettet att förverkliga de möjligheter som vårdval ger.

Ett lite roligt inslag var att Socialdemokraternas heltidslandstingsråd Vivianne Macdici blev helt ställd när Lena Lundberg synliggjorde Macdicis användning av härskartekniker. Hon verkar till och med ha svårt att ta till sig att hon som en ledande företrädare för det största partiet har någon form av makt eller kan uppfattas använda sig av härskartekniker. Hon får väl trösta sig med att hon nog inte den första som anklagats för att använda härskartekniker som inte känner igen sig i anklagelsen.