Juholts lägenhetsaffärer

Håkan Juholt har gjort fel när han tagit ut dubbelt så mycket i ersättning som han har haft rätt till för sitt boende i Stockholm. Det hela har pågått sedan 2007. Det är möjligt att han inte har haft koll och det är bra att han omedelbart förstått att han skulle betala tillbaka. Samtidigt kan man tycka att det är underligt att han inte själv ifrågasatte att han skulle få hela hyran betald.

Lena Melin i Aftonbladet skriver om historien och jämför med Mona Sahlins fall och drar slutsatsen att Juholt döms hårdare än Sahlin. Det är nog för tidigt att dra den slutsatsen. Sahlinaffären började den 6 oktober 1995 och det tog 10 dagar innan den berömda presskonferens där Sahlin tar time-out och en dryg månad innan hon drar tillbaka sin kandidatur som partiledare och statsminister.

Det kan också var värt att påminna om att det som fällde Sahlin var en rad enskilda händelser som tillsammans bildade ett mönster. Det var inte bara det att hon använt regeringens kontokort för privat inköp, hon hade också bland annat missat att betala räkningar och fått sitt privata kontokort indraget. Dessutom var det statsminister hon skulle bli, inte bara partiledare för Socialdemokraterna. Samtidigt mötte hon ett starkt motstånd från vissa inom sitt eget parti.

Vi vet inte hur detta slutar. Om det kommer ytterligare graverande uppgifter - och Aftonbladet antyder att det finns sådana - kan det bli svårt för Juholt att sitta kvar. De ekonomiska värdet av Juholts fel är betydligt större än det som fällde Mona Sahlin, som KG Bergström påpekar. Men om alla fakta nu finns på bordet klarar han sig troligen, men försvagad. Även väljare och medier inser att alla kan göra misstag.

Läs mer: DN, DN ledare , Staffan Danielsson, Svd jämför Sahlin- och  Juholtaffärerna,GP,

Hoppas Härstedt blir vald!

Mona Sahlin och Socialdemokraterna visar nu sitt rätta ansikte. I valrörelsen jagade de alliansen med krav på att de skulle lova att aldrig ta stöd från Sverigedemokraterna. Samtidigt har Sahlin gång på gång lovat att inte själv stödja sig på SD.

Att Socialdemokraterna ägnade stora delar av sista valveckan till att tala om Sverigedemokraterna bidrog med all säkerhet till att ge dem extra uppmärksamhet och med all säkerhet också extra röster i valet. Det förstod säkert Socialdemokraterna, men för dem var det viktigare att förhindra att alliansen fick egen majoritet än att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen.

Nu visar det sig också att Socialdemokraterna inte tvekar att lägga upp bollen till Sverigedemokraterna redan i riksdagens första omröstning om talman. Detta trots att Björn von Sydow var tydlig  med att han i varje fall inte kan tänka sig bli vald med stöd från SD. Kent Härstedt har uppenbarligen inte samma moraliska betänkligheter.

Socialdemokraterna har naturligtvis rätta att lägga vilka förslag de vill. Mona Sahlin kan bli statsminister med SD:s stöd. Kanske finns det också någon slug partitaktik som döljer sig bakom Socialdemokraternas strävan att spela Sverigedemokraterna i händerna. En del rödgröna (till exempel Jonas Sjöstedt) verkar hoppas att SD ska stödja nuvarande talmanen Per Westerberg.  Sedan är väl tanken att de ska kritisera regeringen för att den fått stöd av SD. Det är billig taktik och det är inte bra för Sverige och det är absolut inte bra om man vill undvika ökat inflytande för Sverigedemokraterna.

Skillnaden mellan Westerberg och Härstedt är att Härstedt behöver - och uppenbarligen är beredd att ta emot - Sverigedemokraternas aktiva stöd i en omröstning. För Westerberg räcker det med att SD inte röstar på Härstedt, utan på sin egen kandidat, för att han ska bli vald.

Om Härstedt kandiderar hoppas jag att han blir vald. Sedan ska jag i varje fall aldrig låta någon socialdemokrat - och speciellt inte Kent Härstedt - glömma vem det var som först av alla var beredda att ta aktivt stöd av Sverigedemokraterna  i Sveriges riksdag.

Läs mer: Staffan Danielsson, Emil Källström, Christer Jonsson, Jonas Sjöstedt,
Läs mer: Aftonbladet, Expressen, DN, GP,

Sahlin har rätt - fakta sparkar

Fler ungdomar är sysselsatta idag än för fyra år sedan. Det är fakta. Läs det en gång till - trots den djupaste internationella lågkonjunkturen sedan 1930-talet är det fler ungdomar som har jobb idag än för fyra år sedan. Enligt Statistiska centralbyråns Arbetskraftsundersökning räknades 388 000 ungdomar i åldern 15-24 år som sysselsatta (klicka för SCB:s definitioner) i april 2006. Motsvarande antal i april 2010 är 433 000.



45 000 fler ungdomar sysselsatta - trots en global ekonomisk kris. Och så påstår Mona Sahlin Aktuellt att jobben blivit färre! (Dessutom  ifrågasätter hon Arbetsförmedlingens statistik när den inte stämmer med Socialdemokraternas nidbild, se Aktuellinslaget ovan). Men det när verkligheten inte stämmer med taktiken (se SvD) är det kanske bättre att blunda för verkligheten.

Det är dessutom fler ungdomar som är anställda (sysselsatta omfattar ju också till exempel egenföretagare och föräldralediga) i april 2010 än i april 2006. Trots den globala ekonomiska krisen. 375 500 anställda i ålder 15-24 år i april 2006 har blivit till 413 500 i april 2010.

Det är dessutom så att det är fler ungdomar som har en fast anställning i april 2010 än i april 2006. Under den Socialdemokratiska regeringen med Thomas Östros som näringsminister var det 156 000 personer i åldern 15-24 år som hade fast jobb i april valåret. Under en alliansregering med Maud Olofsson som näringsminister är det 189 000 personer i åldern 15-24 år som har en fast anställning.

• 45 000 fler sysselsatta ungdomar med alliansregeringen
• 38 000 fler anställda ungdomar med alliansregeringen
• 33 000 fler fast anställda ungdomar med alliansregeringen

Detta trots den ekonomiska krisen.

Mona Sahlin har rätt - fakta sparkar!


Uppgifter och diagram framtaget med hjälp av SCB:S databas (

Anställda totalt/fast 15-74 år (AKU) efter sektor, kön och ålder. Månad 2005M04-2010M04

 )


Uppdaterat: 


Färsk statistik visar dessutom att ungdomsarbetslösheten minskar - i varje fall bland dem som inte heltidsstuderande:  Ungdomsarbetslösheten vänder ned

Sahlin på väg mot botten?

Det går inte särskilt bra för Socialdemokraterna med Mona Sahlin vid styrspakarna. Tvärtom verkar partiets valrörelse vara på väg mot  haveri.

En ny mätning från Demoskop publicerad i Expressen visar ytterligare sjunkande stöd för Socialdemokraterna. Enligt mätnngen skulle partiet få mindre än 30 procent av rösterna och skulle inte ens vara största parti, eftersom Moderaterna går fram till 34,5 procent.

Om Socialdemokraterna verkligen får under 30 procent skulle det vara det sämsta resultatet i ett riksdagsval sedan 1911! Nu är opinionsmätningar opinionsmätningar och inte valresultat. Demoskop är väl inte heller de bästa. Men det är ändå tydligt att Socialdemokraterna är på väg mot ett uselt valresultat, framför allt givet förutsättningarna.

Detta kommer också att få praktiska konsekvenser ute i kommuner och landsting. Det finns många kommuner och landsting (bland annat Västerås och Västmanland) där samarbetet idag är etablerat mellan allianspartierna och Miljöpartiet. Det finns stora chanser att det på ännu fler håll kommer att vara möjligt att bryta den socialdemokratiska dominansen.


1 177 personer fick under perioden den 26 maj till den 2 juni svara på frågan vilket parti de skulle rösta på om det var riksdagsval i dag


Läs också: Dagens Industri, Ledarbloggen, Svenska Dagbladet, Aftonbladet,

Foto: Socialdemokraterna

Maud går hem hos unga

Aftonbladet presenterar en ny undersökning om väljarnas förtroende för partiledarna. Även om partiledarförtroendet inte är det som avgör hur väljarna röstar, har det naturligtvis ändå betydelse. Glädjande är att Maud Olofsson har starkt förtroende hos unga väljare. Bland dem under 30 år har 45 procent stort eller mycket stort förtroende för henne, endast Fredrik Reinfeldt har bättre förtroende siffror.

Överhuvudtaget har  Maud ett starkt förtroende. Det har däremot inte Mona Sahlin. Endast 28 procent har förtroende för henne. Hos de manliga väljarna ligger ledaren för det största partiet i botten tillsammans med Vänsterpartiets Lars Ohly (23 procent har stort eller mycket stort förtroende). Ännu en gång bekräftas det att Mona Sahlin är ett av Alliansens starkaste kort inför höstens val.

Tråkigt för oss som gillar SAAB

Det är naturligtvis tråkigt att personbilstillverkaren SAAB kommer att försvinna, framför allt för oss som gillar bilen. Men är det inte tillräckligt många som vill köpa, så går det i längden inte att tillverka och sälja en bil. I Dagens Nyheter gör Lasse Swärd en analys av vad som gick fel.Han skriver bland annat:

Nu ska GM avveckla Saab under ordnade former. Vackert så. Värre
hade varit om Spyker eller Koen­igsegg försökt, misslyckats och stuckit med de statliga miljarderna och lämnat fabriken i knäet på staten.

Även om oppositionen kommer att försöka få det hela att bli regeringens fel, kan en regering aldrig gör något annat än att ge näringslivet så bra förutsättningar som möjligt. Det är inte statens roll att gå in och ta över enskilda företag. Mona Sahlin, som ett tag tyckte att staten skulle gå in som ägare i SAAB,är nu betydligt tystare. Den som har det högsta tonläget är faktiskt Miljöpartiets Peter Eriksson - det gäller ju att utnyttja SAAB-arbetarnas olycka för att klämma åt regeringen. Något exempel på vilka "långsiktiga ägare" som skule ha köpt bara SAAB ger han dock inte.

Regeringen och Maud Olofsson har  varit aktiva för att skapa förutsättningar för en affär, rgeringen och näringsdepartementet har lagt stor energi på att undanröja hinder för en affär - men det har hela tiden varit tydliga med att det inte kan bli tal om ett statligt ägande. Det är svårt att ens i efterhand se att det hade varit möjligt att göra mer. Det som borde ha gjorts, skulle ha gjorts av GM och för många år sedan.