Resultat av S-styre: Mindre vård till högre kostnad

Det socialdemokratiskta styret av Akademiska ger mindre vård, men högre kostnad.

Akademiska sjukhusets årsrapport visar att Socialdemokraterna i Region Uppsala varken har kontroll på ekonomin eller på verksamheten. Akademiska sjukhuset ger mindre vård, samtidigt som underskottet jämfört med budget hamnar på hela 205 miljoner kronor. Detta är ett misslyckade för den socialdemokratiska ledningen i Region Uppsala.

Vården som ges till boende i Uppsala län minskade under 2017.

Det allvarligaste är att Akademiska sjukhuset under 2017 gav mindre vård än 2016 (det som på ekonomspråk kallas ”produktion”). Framför allt är det vården för oss som bor i Uppsala län som minskat och är lägre än vad man räknade med. Akademiska sjukhuset köpte också mer vård från andra regioner under året och sålde mindre än vad man gjorde året innan. Dessutom utförde Akademiska sjukhuset verksamheten till en betydligt högre kostnad än budgeterat – bland annat för att utgifterna för hyrpersonal i princip fördubblats på ett år.

Problemet för Akademiska sjukhuset är inte minskade intäkter, utan ökade kostnader.

 Det är viktigt att inse att underskottet inte beror på minskade intäkter, trots en stor miss i form av felfaktureringar som fick betalas tillbaka. Sjukhusets intäkter är högre än budgeterat, problemet är att man inte klarat av att hålla kostnaderna inom budget. Det kan endera bero på att Sjukhusstyrelsen avsatte en för låg budget för Akademiska sjukhuset eller att budgeten var korrekt men Sjukhusstyrelsen inte hade tillräcklig kontroll på verksamheten under året. Oavsett så är det ett haveri för den Socialdemokratiska ledningen av Sjukhusvården i länet att länsinvånarna får mindre vård, samtidigt som de betalar en högre kostnad.


Det är tydligt att det behövs ett nytt ledarskap för sjukhusvården i Region Uppsala.

Pendlingseländet måste få ett slut

Den senaste månadens pendlingselände mellan Uppsala och Stockholm måste få ett slut. Har det inte varit vagnsbrist och överfulla tåg, så har det varit problem med infrastruktur eller tåg som helt enkelt stannat mitt på rälsen.

Situationen är  inte acceptabel och jag har därför begärt att SJ och Trafikverket ska komma till Kollektivtrafiknämnden för att redogöra för vad det gör för att situationen ska lösas. För mig är det viktigt att vi får SJ:s och Trafikverkets gemensamma bild av situationen för resenärer mellan Uppsala och Stockholm, men också får  besked om vad de gör för att lösa situation och för att den inte ska uppkomma igen.

Region Uppsala är Regional kollektivtrafikmyndighet och pendlingen mellan Uppsala och Stockholm är utpekad som en viktig sträcka i det regionala trafikförsörjningsprogrammet. Om problemen fortsätter att vara så här stora riskerar det den långsiktiga utvecklingen inte bara för Uppsala och Knivsta kommuner, utan för hela Uppsala län.

UNT har drkivit om mitt krav här: Kravet: Lös pendlingsstrulet!

Haveri för Socialdemokraterna i personalpolitiken

Det kom ett brev, en namninsamling, undertecknad av drygt 200 anställda vid Akademiska sjukhuset. De var missnöjda med att de inte får del av den "kompetensersättning" som sjukhusdirektören för Akademiska sjukhusets fattade beslut om den 20 december.

Jag har inte svårt att förstå deras missnöje och frustration. De känner inte att de är mindre värde att få denna kompensation än de som fått den och upplever inte att de fått rimliga förklaringar varför de inte fått del av extrapengarna.

Beslutet kom efter det att sjukhusstyrelsens ordförande på Regionstyrelsen en 19 december, dagen för sjukhusdirektörens beslut, på ett ärende som egentligen var en information lade till ett uppdrag till regiondirektören att "i det pågående utvecklingsarbetet med arbetstidsmodeller, samt i kommande löneöversyn, stärka ersättningsnivåerna till berörd personal."

Redan dagen efter tar alltså sjukhusdirektören ett beslut, vilket är ett tecken på att det knappast funnits så särskilt lång tid till överväganden. Sjukhusstyrelsens ordförande är också med och uttalar sig i den skriftliga informationen, så det är ingen tvekan om att beslutet är politiskt förankrat.

"Därför avsätter vi nu resurser för att kunna stärka ersättningarna till dessa yrkesgrupper, säger Vivianne Macdisi (S), regionråd och ordförande i sjukhusstyrelsen."

Enligt namninsamlingen innebär beslutet att stora grupper exkluderas, bland annat alla undersköterskor, men också sjuksköterskor och undersköterskor på Akutmottagningen, Barnakuten/avd 95E, NIMA och AIMA som också arbetar på Akademiska modell 1.



Man kan naturligtvis diskutera exakt vilka grupper som ska ha tillägget, det är svårt för den som inte kan organisationen i detalj. Däremot är det inte svårt att konstatera att detta har skötts extremt dåligt och är ett exempel på ett haveri för Socialdemokraternas personalpolitik i Region Uppsala.

Dåligt betyg för Akademiska under socialdemokratiskt styre

Akademiska har tappat i ranking under Socialdemokraternas styre

Dagens Medicin rankar varje år Sveriges sjukhus. Facebook påminnde om att jag för fyra år sedan bloggade om att länets sjukhus låg i toppskiktet i den rankingen - Akademiska sjukhuset var tre i sin klass och Enköpings lasarett femma av de mindre sjukhusen. Nu har de publicerat mätningen för 2016. Det är ännu en nedslående mätning och ett underbetyg för den socialdemokratiska ledningen i Region Uppsala. Av sju universitetssjukhus hamnar Akademiska sjukhuset på plats 6. I och för sig en förbättring jämfört med i fjol då sjukhuset kom sist!

Sådan här topplistor kan alltid kritiseras och man kan diskutera vilket värde de har, men det är en ambitiöst genomförd ranking som tittar på många aspekter, inte minst medicinska resultat.

Mätningen har genomförts i fem år. De första tre under Alliansstyre och då hamnade Akademiska sjukhuset i topp tre, eller som sämst på fjärdeplats. Under Socialdemokratiskt styre har sjukhuset hamnat sist eller näst sist.

Billigare buss behövs över zongräns

Kan Dalatrafik borde UL också kunna införa en 10-kilomtersregel.

UNT uppmärksammar att det kostar rätt mycket att ta bussen från Lindbacke till Gränby centrum. I artikeln ger jag förslag till en lösning. Tänkte att jag skulle utveckla det lite mer här på bloggen.

Jag brukar ofta försvara priserna i kollektivtrafiken, vi som reser behöver betala vår del för att det ska kunna finnas en bra kollektivtafik. Bussar och tåg kostar och de som förare och den personal som jobbar på tåg och med att köra buss ska ha både lön och löneökningar.

Jag är också i stort sett nöjd med den modell vi valt i Uppsala län - ett länskort till ett rimligt pris som ger obegränsat med resor under en månad. Enklet för alla och rättvist - ett slags maxtaxa för kollektivtrafiken. För den som tycker att det är för dyrt för det behov man har finns reskassan.

Det finns dock ett problem. När det gäller enkelbiljetter, det vill säga det man köper om man reser med reskassa, har vi ett antal zoner. Inom länet finns tre: Uppsala stad, Uppsala omland och resten av länet. Sedan finns orter utanför länet och Arlanda, som är en särskild zon. Resa i en zon kostar 23 kronor och i två zoner 46 och så vidare. Effekten av detta är att resor som passerar en zongräns men inte är så långa blir relativt dyra. Det kan handla om en resa från Lindbacken till Gränby centrum eller från Ramstalund till Stenhagen.

I Dalarna har man löst detta problem genom att ha en 10 kilomtersregel.

10-kilometersregelOm din resa är maximalt 10 kilometer lång så betalar du alltid endast grundpriset för en enkelbiljett oavsett om du reser över en zongräns eller inte. (10-kilometersregeln gäller inte resor med periodkort.)

 Läs mer om Dalarnas regler här: Zoner


Från Centerpartiet och Alliansen har vi velat undersöka möjligheten av sådan lösning också i Uppsala län. När vi styrde gav vi ett uppdrag till UL att titta på hur det skulle kunna åstadkommas. Tyvärr hann UL inte ta fram ett färdigt förslag innan de rödgröna tog över och från deras sida har det inte funnits något större intresse för en sådan lösning.

Efter valet räknar jag dock med att en nu Alliansmajoritet kommer att ge UL ett förnyat uppdrag att hitta en mer rimlig lösning för korta resor över zongräns.

Lindbacken - fel tänkt för buss

Hållplatsen ligger ute vid väg 288. 

I dagens Uppsala Nya Tidning är det ett stort reportage om kollektivtrafik till Lindbacken. Lindbacken är ett område som växer, även om det ännu inte är så väldigt stort. Däremot kommer det att växa och bli ungefär som Björklinge till invånarantalet.

Artiklarna ger en bra bild av problemet - utformningen av Lindbacken är helt enkelt fel om man vill att det ska vara enkelt att ta bussen. Det är som om man inte tänkte praktiskt när området planerades. Till skillnad mot till exempel Björklinge finns det inga bra vägar mitt igenom området och de vägar som finns är smala.

Nu är det inte så att området saknar buss - det går i förhållande till hur många som bor i området rätt bra med bussar eftersom man från Lindbacken kan ta bussar som har sin utgångspunkt i Öregrund (811), Alunda (886), Gåvsta (118) och Hallstavik (805).

Problemet är att hållplatsen ligger ute vid väg 288. Dessutom ligger hållplatsen i den norra utkanten av området. Det blir långt att gå för dem som bor i andra änden av området.

Självklart skulle de flesta bussar inte gå in i området även om förutsättningarna fanns, det är ju inte så att den som reser från Öregrund till jobbet i Uppsala vill in på en runttur i Lindbacken varje dag till och från jobbet, men någon form av trafik skulle det nog bli - i varje fall med 3 000 invånare.

Bussar från Linbacken till Uppsala C klockan 6-9.

Vad behövs då för att Lindbacken ska kunna få en bättre fungerande busstrafik? Det enkla svaret är att det behövs möjlighet att köra en buss igenom området på ett bra sätt. Frågan är inte ny och jag var själv ut och tittade i området för något år sedan och konstaterade att med dagens utformning går det inte. Det är möjligt att det går att få tillstånd någon form av genomfartsväg genom området som bussen kan använda, och det är i så fall något som Uppsala kommun bör undersöka. 

Sedan det här med "stadsbuss". De bussar som används i stadsbusstrafik i Uppsala är anpassade för att gå inne i en tätort med förhållandevis låga hastigheter, korta restider och möjlighet till många stående. Den typen av bussar används i stadstrafiknätet i Uppsala - det område som i princip är Uppsala tätort. Till områden som Lindbacken ställer vi krav på högre komfort och säkerhet. Det behöver dock inte vara riktigt samma standard som de långväga regionbussarna - den typ av bussar som går till Storvreta, Lövstalöt och Bälinge skulle också fungera bra till Lindbacken och Gåvsta.

Har Region Uppsala brutit mot lagen?

Senaste Uppdrag granskning var intressant. Inte för att de skildrade de hetska stämningar som kan uppstå vid politiska beslut, inte minst i samband med sjukvård. Det har skildrats förut, också något av SVT:s undersökande program. Då var temat bland annat neddragningarna i vården i Hälsingland och de hot som riktades mot politiker efter det. Jag har inte hittat programmet, men minns att jag fick det på VHS när jag jobbade på Hudiksvalls Tidning.

Det är bra att den delen också skildras, och det visar att alla har ett ansvar för att hålla ett samtal på en rimlig nivå, även i upprörande frågor. Jag försöker själv bidra till det när jag kan, till exempel i samband med diskussionerna att lägga ned akutjourna i Östhammar och Tierp.

Det jag reagerar på är dock något annat. Sollefteå kommun har engagerat sig för att påverka beslutet . Detta påstås i programmet vara ett brott mot kommunallagen, och detta dessutom av en professor vid Uppsala universitet. Nu är det ju inte alla som blir korrekt återgivna i denna typ av program, men i klippet verkar han inte alls så där garderande som jurister brukar vara.

En kommun har rätt stor frihet att agera. I Kommunallagen 2 Kap  1 § står följande:
"Kommuner och landsting får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar." Det innebär att det är ett rätt vittomfattande område som kommunen kan ägna sig åt.

Det finns dock begränsningar. Den viktigaste i detta sammanhang återfinns i 2 § "Kommuner och landsting får inte ha hand om sådana angelägenheter som enbart staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan ska ha hand om."

Det betyder att Sollefteå kommun inte får öppna en egen BB-avdelning när landstinget stängt sin, men det betyder knappast att Sollefteå kommun inte får försöka förhindra att landstinget fattar beslut om att stänga BB-avdelningen, eller för den delen försöka övertyga dem om att öppna igen. Det är ju uppenbart att det i detta fall finns ett allmännintresse i det lokala området för det lokala sjukhuset.

Det finns vad jag vet inga prejudicerande rättsfall kring just kampanjer för sjukhus, men det finns en del annat som kan vara intressant som jämförelse. Det har till exempel funnits varit fullt tillåtet för en kommun att sponsra en golftävling med 250 000 (Regeringsrätten 1994 ref 35) med syftet att främja inflyttning och tillgodose arbetskraftsbehov. Det bör inte vara särskilt svårt att som kommun motivera engegemanget för sjukhuset med att BB på orten främjar inflyttning, framför allt av par i barnafödande ålder.

Att påverka andras beslut är en viktig del av det som en kommun gör och en viktig del i att ta tillvara "angelägenheter av allmänt intresse". Två av de viktigaste frågorna för Region Uppsala de senaste året har handlat om just sådana frågor - lokaliseringen av EU:s läkemedelsmyndighet och Regeringens beslut om att bygga fyrspår. Inget av dessa beslut ligger inom regionens kompetens - de tas av EU:s ministerråd respektive regeringen. En hel del resurser har satsats på att påverka dessa beslut, framför allt i form av tid och engagemang.

Har då Region Uppsala agerat i strid med kommunallagen i dessa fall. Jag är övertygad om att vi inte har gjort det. Att få tillstånd fyrspår och att försöka få EMA till Uppsala-Stockholmsregionen är en del i att främja utvecklingen av vår region. Och jag tror inte heller att Sollefteå kommun agerat i strid med kommunallagen när de sponsrat lite material till en demonstration till stöd för en av kommunens största arbetsplatser och en för kommuninvånarna väldigt viktig servicefunktion. Jämfört med sponsring av en golftävling tror jag faktiskt det är betydligt bättre använda pengar.

Sjukvårdministern oroad för Akademiskas vårdmodell

Så här skulle rubriken också kunna se ut.

Sjukvårdminister Annika Strandhäll är snabb att uttala sig så fort det är något problem inom sjukvården i Stockholms län. I dagens Dagens Nyheter uttalar hon sig kritiskt kring den nya modell, värebaserad vård, som används bland annat inom vården på Akademiska sjukhuset. Artikeln handlar dock om Karolinska, och nämner inte ens att modellen också introduceras i det socilademokratiskt styrda Region Uppsala.

Sjukhusvården i vårt län har mycket stora problem med ekonomi, personal och tillgänglighet. Det saknas en sammahållen styrning och det stora delar av vårdplatserna är stängda. Det är i Uppsala län som vi varit tvungna att skicka födlar utomland och där tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin uppvisat katastrofala siffror.

Om en sjukvårsminister ska ägna sig åt att kritisera enskilda regioner och landsting finns det all anledning att kritisera och kommentera Region Uppsala. Det gör hon inte. Kan det kanske bero på att det är socialdemokrater som är ansvariga för de stora misslyckandena i vården i Uppsala län?

Billigare 24-timmarsresor

Nytt år och nya priser i kollektivtrafiken. Det är naturligt att det blir höjningar, eftersom kostnaderna för att köra bussar och tåg ökar. Bussförare får mer betalt och bränslet stiger i pris. När det gäller att konkurrera med bilen är utbudet viktigare än priset.

Men alla priser går inte upp. Från den 9 januari sänks priset för en 24-timmarsbiljett. 81 kronor för obegränsat resande under 24 timmar i Uppsala stadsbusszon (zon 1) och 161 kronor för obegränsat resande i hela länet. Den som reser fram och tillbaka från till exempel Östhammar eller Skutskär till Uppsala tjänar på att köpa en 24-timmarsbiljett om de åker något mer än fram och tillbaka eller om de inte ha reskassa.

Biljetten köps enklast i UL:s app. Där kan man också köpa 24-timmarsbiljetter UL+SL och UL+X-trafik.

Självkörande bussar - en liten lösning

Självkörande buss i Tallinn. OK, men inte så snabb i blandtrafik.

Sverige ska få sina första självkörande bussar. Det är i och för sig inte någon revolutionerande teknik, bussarna från franska Easymile finns redan på flera ställen i Europa. Jag hade själv möjlighet att provåka i samband med ett studiebesök i Tallinn. Även det var provanaläggningar som var igång i samband med renovering av spårväg.

Min snabba utvärdering är att det är så där som alternativ. När bussen gick i mer komplicerad miljö gick det faktiskt snabbare att gå, men när den gick på en ordentligt avskild bana kom den upp i hastighet. Sammanfattningsvis en liten lösning på mindre transportproblem. Kanske en lösning inne på Akademiska sjukhusets område eller i ett verksamhetsområde eller extern handlesområde, dock inget alternativ för tyngre sträckor.

Däremot är naturligtvis potentialen för självkörande bussar i framtiden stor, det lär dock dröja ännu ett tag innan tekniken är mogen att sätta in i tyngre stråk med större bussar.

Det har på något ställe påståtts att Kista är först i Norden. Men det det finns redan i Finland, där till och med tomten använder självkörande buss som transportmedel.

Intressant Fälldindokumentär

Film från Fälldins resa till Indien.

SVT har sänt en mycket intressant dokumentär om en av 1900-talets främsta svenska politiska ledare Thorbjörn Fälldin. De två avsnitten är tillgängliga på SVT Play. För mig, som ju har läst det mesta som skrivits om Fälldin, var den stora behållningen intervjuerna med Solveig Fälldin och barnen. Det gav en djupare bild.

I del två fladdrar min far förbi med sin super 8 kamera vid ett av de internationella besöken med Fälldin. Den var ofta med på resorna och här ovan delar jag med mig en liten snutt från resan till Indien 1982.

För den som blir sugen att läsa mer om Thorbjörn Fälldin finns ett antal böcker.
Björn Elmbrant kom med boken  Fälldin redan 1991, Nils G Åsling skriver intressant om Fälldinregeringara i boken Maktskifte. Den mest intressanta boken En bonde blir statsminister, där Arvid Lagercrantz samtalar med Thorbjörn Fälldin, verkar tyvärr inte finnas att köp längre.

Dags att tänka bort SJ?

Ingen papperstidning på Juldagen, men i e-tidningen hade jag en debattartikel med anledning av höstens pendlingskaos, framför allt Uppsala-Stockholm. Tyvärr finns det ingen länk till hemsidan, men jag lägger in den nedan.

Är det dags att tänka bort SJ?

Pendling och inte minst pendling mellan Uppsala län och Stockholms län engagerar. Under en följd av år har en mängd initiativ tagit för att underlätta för människor att resa till arbete, studier och fritidsintressen över länsgränsen. Under Alliansens tid fick vi bland annat SL:s pendeltåg förlängt till Uppsala och gemensamma biljetter UL/SL. Vi tog också besluten om att utveckla regionaltågstrafiken i Mälardalen tillsammans med Stockholms, Västmanland, Sörmland, Örebro och Östergötland – det som nu utvecklats till Movingo och Mälartåg.

Allt detta skedde i bred politisk enighet, där också Socialdemokraterna i dåvarande Landstinget i Uppsala län bidrog konstruktivt i arbetet. Efter valet har arbetet fortsatt med ytterligare gemensamma lösningar och vi har nu fått ett gemensamt sammanhållet system för pendlingsbiljetter i Mälardalen i form av Movingo.

Utgångspunkten har hela tiden varit att bidra till utveckling och tillväxt. Att underlätta pendlandet, samtidigt som ambitionen har varit att belastningen på miljön ska minska och risken för trängsel och köer ska hållas tillbaka. Det finns de som behöver bilen och kommer att behöva bilen, men för alla andra ska kollektivtrafiken vara det bästa valet.

Från Uppsala län har vi hela tiden sett det som positivt att det finns kommersiella företag som kör trafik som också bidrar till möjligheten att resa i vardagen till arbete, studier och fritidsintressen. I praktiken har det handlat om det av staten helägda SJ. En stor fördel har varit att linjer som i huvudsak haft en uppgift för mer långväga resenärer kunnat användas av pendlare. Det gäller inte minst de tåg som passerar Uppsala mot bland annat Gävle och Dalarna.

Tyvärr har detta nu ändrats. SJ har sagt nej till giltighet för Movingo på den så kallade Ostpendeln från Östergötland upp till Gävle, något som fått kraftigt negativa effekter inte minst för resande från Tierp. Från oktober har man också valt att krångla till det för resenärerna genom att inte acceptera att Movingo ska gälla på de tåg mellan Uppsala och Stockholm där TiM-biljetter tidigare gällt. Detta samtidigt har man haft mycket stora fordonsproblem, något som lett till en oacceptabel trängsel på de tåg där Movingo gäller.

SJ tar sina egna beslut och har att förhålla sig till det uppdrag företaget har från sin ägare staten. Men vi som regionala företrädare har också att förhålla oss till våra uppdragsgivare – medborgarna i Uppsala län och övriga delar av Mälardalen. Vi har ett ansvar för att den vardagliga pendlingen fungerar.

Det är redan nu dags att fundera över nästa steg. Hur vi ska ge bättre möjligheter för medborgarna att resa i vardagen till jobb och studier i hela Stockholm-Mälardalen i början av 2020-talet. Hur vi får ett system som hänger ihop smidigt med buss, pendeltåg och regionaltåg. Där det är enkelt att pendla från Tierp till Flemingsberg och från Uppsala till Stockholm.

En av de viktigaste frågorna är om det är dags att helt tänka bort SJ som en betydande del av lösningen för det vardagliga resandet i regionen. Vi kommer tillsammans i Mälardalen ha tillgång till fordon för att själva kunna upphandla driften av den regionala trafiken, och så kommer det att bli med den storregionala tågtrafiken söder om Mälaren.

Om det inte är så att det finns några vinster, till exempel möjlighet för regionala pendlare att också använda mer långväga tåg, är det kanske bäst för pendlarna att trafiken faktiskt beställs och styrs av dem som i först hand tänker på att få vardagen att fungera för de regionala pendlarna. Självklart kan SJ då fungera som entreprenör, precis som man tidigare varit när det gäller SL:s pendeltåg och Upptåget. Det är långtifrån min förstahandslösning, tvärtom har jag alltid sett en fördel i den kommersiella trafiken, men hösten erfarenheter visar att det kanske blir nödvändig att tänka bort SJ för att få en fungerande vardag för alla pendlare. 

Johan Örjes (C)

regionråd

Enighet om länstransportplan

I stora långsiktiga frågor finns det ett egenvärde med att söka breda politiska lösningar. Idag har vi visat att vi klarar det i Region Uppsala. Regionala utvecklingsnämnden var helt enig när vi tog beslut om Länsplan för Regional transportinfrastruktur.  Ärendet ska i och för sig vidare till både regionstyrelse och så småningom regionfullmäktige i juni - men vi som ägnar mest tid åt detta är i varje fall eniga. Sedan ska planen i detta skick gälla hela nästa mandatperiod.

Det var vi inte i somras när planen gick ut på remiss. Då hade vi från Alliansen flera viktiga invändningar. I den plan som nu är antagen är de punkterna införlivade på ett bra sätt.

Den viktigaste frågan är naturligtvis färdigbyggandet av väg 288 Gimo-Börstil. I somras var beskedet otydligt - nu är det precis så tydligt som vi ville ha det och med en rimlig mängd medel avsatta. Det krävs fortfarande medfinansiering, men målet är nu helt klart.

En annan viktig fråga var att få med väg 263 bland de namnsatta bristerna. Den hade tappats bort vid behehandlingen i juni, men tyvärr vill majoriteten då inte lägga in den. Nu har är den i varje fall tillbaka i planen, vilket jag naturligtvis ör mycket nöjd med.

När det gäller en del andra mindre påpekanden har det också blivit bättre. När det gäller potten för trafiksäkerhet har enskilda vägar lagts till, det stor mer utförligt kring digitalisering.

En annan sak som vi var kritiska till var att det utan någon större analys avsattes 200 miljoner kronor till något som kallades "kapacitetsstark kollektivtrafik" - i praktiken för bygge av spårväg i Uppsala. I planen fanns också 213 miljoner kronor tänkta som medfinansiering av fyrspår.

Sedan i somras har det dock hänt väldigt mycket. Vi har fått avtalet med staten kring fyrspår och ett avtal kopplat till det mellan Uppsala kommun och Region Uppsala, vi har fått beslut om inköp av nya tåg till Upptåget. I samband med avatlet med staten om fyrspår åtar sig regionen att finansiera eller ha beredskap att finansiera vissa insatser med medel från länstransportplanen. Vi ser också behov av en del andra insatser kopplade till detta. Det har resulterat i att vi enats om ett "Tillgänglighetshöjande fyrspårspaket kopplat till bostadsbyggande och samhällsutveckling" på sammmanlagt 413 miljoner kronor. 

De resurserna kan användas till en mängd olika åtgärder kopplade till fyrspår och de nya bostadsområdena till exempel: cykelvägar för anslutning både till Bergsbrunna och Alsike, åtgärder för att förbereda Bergsbrunna för en ännu större uppgift i framatiden, delfinansiering av trafikplatser på E4:an i anslutning till de nya områdena, tidigareläggning av plattformsförlängningar på Ostkustbanan norr om Uppsala och kompletterande finansiering av Kunskapsspåret.

Jag tycker att det är viktigt att vi lyfter fram den positiva effekten av fyrspår också norr om Uppsala. Det blir nu ett väldigt fokus på de nya stora områden som ska byggas, men förutsättningarna blir också betydligt bättre för till exempel Vattholma och Skyttorp. Som vi skriver i planen:

"Utbyggnaden till fyrspår möjliggör en kraftigt ökad trafikering med bland annat förbättrad tillgänglighet till viktiga regionala målpunkter och arbetsplatser i Stockholmsregionen. Det skapar också ökad attraktivitet för stationsorterna norr om Uppsala. Region Uppsala investerar i nya tåg för att möta det ökande resandet från dessa orter, och det kommer även att behövas åtgärder till exempel i form av plattformsförlängningar för att möjliggöra en trafikering som har den kapacitet som kommer att krävas. I den mån dessa åtgärder inte inom rimlig tid ryms i nationell plan, kan frågan om samfinansiering från länsplanen komma att prövas."

 Utöver detta finns naturligtvis de delar som var med redan i utskicket, till exempel satsningen på väg 55 - även om skrivningen är något annorlunda och uppdelad på två delsträckor: Enköping-Litslena och Örsundsbro-Kvarnbolund. Vi påpekar dock att det behövs åtgärder också sträckan Litslena-Örsundsbro, främst för cykel och är mycket tydliga med att allmänna vägar också ska vara tillgängliga för gång och cykel!

 

Det som är roligt med detta arbete i Regionala utvecklingsnämnden är att det bygger samhälle på riktigt. Vi skapar bättre möjligheter för människor att leva och bo i hela vårt län. Visst har vi ibland olika perspketiv och visst kämpar vi ibland med andra som inte ser samma behov som oss, men tillsammans lyckas vi komma överens och vi gör skillnad. Det är praktisk politik!

  

Skönt att Uppsala universitet delar Centerpartiets bedömning

Jag har alltid varit lite fundersam kring behovet av medicinskt bibliotek i samband med bygget av nytt kök. Nu finns det svart på vitt från Uppsala Universitet att de inte ser något behov av ett medicinskt bibliotek.

Behovet av ett nytt kök vid Akademiska sjukhuset är utredd grundligt ett flertal gånger och åtminstone de senate sju år har utredningarna landat i att det behövs ett kök och att det är mer effektivt att bygga ett tillagningskök än mottagningskök.

Detta med medicinskt bibliotek slängdes in i processen relativt sent. Det var först vid produktionsstyrelsens sammanträde i mars 2014 som man beslutade att lägga in detta med bibliotek och konferensanläggning, detta eftersom det var tänkt att verksamheten skulle flytta.

Från Centerpartiet hade vi då ingen avvikande uppfattning, utan vi litade på att det var en korrekt bedömning av vad som var det bästa för verksamheten. Sedan dess har det dock blivit allt tydligare att detta inte är nödvändigt och de beräknade investeringskostnaderna har dragit iväg.

Från Centerpartiet har vi därför tydligt markerat att vi bedömer att det inte behövs något nytt medicinskt bibliotek. I samband med att investeringsbudgeten togs i Regionfullmäktige i november hade vi från Centerpartiet också strukit bort de medicinska biblioteket från vår investeringsplan. Det känns skönt att den bedömningen delas av Uppsala universitet.

Akademiska sjukhusets underskott skenar

Den månadsrapport som redovisas på dagens möte med regionstyrelsen visar på en fortsatt kraftig försämring av Region Uppsalas ekonomi - på en månad har de prognostiserade underskottet ökat från 150 miljoner kronor till ett underskott på 195 miljoner kronor.  Det är uppenbart att det rödgröna styret, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, varken har kontroll över verksamhet eller ekonomi.

Framför allt är det Akademiska sjukhusets ekonomi som försämrats, detta bland annat på grund av "obudgeterade satsningar". Totalt är prognosen för Akademiska sjukhuset nu 195 miljoner kronor.  Det handlar alltså om medvetna beslut Akademiska sjukhuset tagit på sig kostnader som man inte haft täckning för.  

Ansvaret är naturligtvis i första hand Sjukhusstyrelsen och frågan är om de varit medvetna om att Akademiska sjukhuset tagit på sig kostnader som man inte haft i budget.

Du kommer inte att tro vad som är Centerpartiets hemliga valstrategi!

Det här tror jag är en av hemligheterna bakom Centerpartiets framgångar under Annie Lööfs ledning. Det är dock lättare att säga än att göra och det är väl inte alltid som vi i Centerpartiet lyckas hålla oss till strategin. Jag tror dock Sverige, svensk politik och svenska väljare skulle tjäna på att fler anamade Centerpartiets strategi:

• Måla inte världen i svart!
• Se problemen!
• Presenterar konkreta lösningar!
  

ps Det är möjligt att du förvänade dig något mer, men jag vill kolla om detta får större räckvidd än mina långa seriösa inlägg om infrastruktur och åkermark.

40 hektar jordbruksmark

Så här beskrivs exploateringen i kommunens PM

När Centerpartiet i Region Uppsala hade gruppmöte och diskuterade avtalet med staten och Uppsala kommun om fyrspår och en massiv utbyggnad av södra Uppsala och Bergsbrunna var det faktiskt inte språväg som tog upp den största delen av diskussionen. Det var en annan fråga och en som många kanske inte ser som en fråga för Region Uppsala. I planerna ingår nämligen att 1/4 av all jordbruksmark inom en kilometer från den nya Bergsbrunna station kommer att försvinna. Det handlar om runt 40 hektar.

 Erik Pelling säger till Land Lantbruk att: "Det går inte ha nolltolerans. Ska vi bygga inom stadens gränser kommer viss jordbruksmark att ta i anspråk men vi kommer att försöka bevara de stora arealerna".  Man kan naturligtvis diskutera hur mycket 40 hektar är, det motsvarar åkerarealen på en genomsnittlig svensk gård. Men Uppsala är en av de kommuner där mest åkerareal försvunnit de senaste 25 åren.

Bättre kollektivtrafik utan spårväg

Utvecklingen står inte still - långa elbussar är ett bättre val för Uppsala än spårvagn.

Det är bra att det nu finns en överenskommelse med staten om att det ska byggas fyrspår från Uppsala till länsgränsen mot Stockholms län. Detta är något som Centerpartiet och jag själv kämpat för. 

Avtalet är det kopplat till bostadsbyggande í Bergbrunna och Södra staten, och på sikt till ett helt nytt samhälle - Nysala. Därmed behövs också utbygd kollektivtrafik med hög kapacitet. Avtalet kräver också att det byggs en länk över Fyrisån - Ultuna länken - som binder samman Gottsunda-Ultuna-Bergsbrunna.

Frågan om vilket system som ska väljas har diskuterats länge i Uppsala. Den senaste utredning som gjordes gemensamt av regionen och Uppsala kommun visar att Bus Rapid Transit, BRT, är det som ger högst turtäthet och lägst investeringskostnad. För oss i Centerpartiet är det då självklart att vi bör börja med att titta på det alternativet.

Från Centerpartiet vill vi se ett inovativt modernt system av extralånga elbussar. Det ger en hög turtäthet och lägre investeringskostnader. Men från Uppsala kommun har de rödgröna styret varit tydliga med att det bara är spårväg som gäller.

Fördelen med extralånga elbussar är inte bara att det är en billigare investering, det ger också en högre turtäthet. Resenärerna kan få vänta upp till dubbelt så långe på en spårvagn jämfört med om vi valt elbussar istället. Det är också därför som BRT-alternativet anses vara det bästa för kollektivtrafiken.

Från staten har man inte ställt krav på ett visst system för att bygga fyrspår, däremot behöver man bestämma system för att kunna "garanteras" hälften av kostnaden från statsmiljöavtalet. Vad man då inte reflekterat över är att man visserligen får statsbidrag för halva kostnden, men att den antagligen blir ungeför dubbelt så hög. Dessutom finns det frågetecken kring hur stark garantin är. Dessutom är Ultunalänken den lilla delen av ett framtida trafiksystem - för övriga delar finns det inga garantier i avtalet. Uppsala kommun är lite som de där som går på Black Friday erbjudanden och köper dyrare prylar än de behöver eftersom det är rabatt, utan att reflekter över att de får betala mer för något de inte behöver,

Valet av spårväg som system har alltså inget med fyrspåret att göra. Det har också hetsats fram och något rikigt underlag har inte funnits, vare sig när det gäller ekonomi eller behov. En av de stora fördelarna med ett gediget utredningsarbete i lugn och ro med ordentliga dialoger med medborgare och andra berörda är att man slipper en hel del obehagliga överraskningar.

När det gäller hanteringen inom Uppsala kommun finns det en hel del kritik, som inte minst kommer från Cenetrpartisterna i kommunen. Jag anser också att processen varit dålig när det gäller underlag, däremot har det funnits en bra dialog inom Region Uppsala. Det gör också att jag redan nu vill göra det klart att vi från Centerpartiet kommer att vara positiva till att se över systemvalet om det visar sig att Uppsala kommun kommer fram till att spårvåg inte är det bästa alternativet under det närmast året.

För Region Uppsalas ekonomi spelar det antagligen inte så stor roll om det blir spårväg eller extralånga elbussar. Den stora skillnaden mellan systemen är investeringarna, och ansvaret för de kostnaderna har Uppsala kommun fullt ut när det gäller vägar och spår. Däremot blir antagligen en spårvägsdepå 50 procent dyrare än en bussdepå.

Filmen i detta blogginlägg är från Kina. Ny Teknik har också skrivit om de spårlösa spårvagnarna. Man kan fundera på takten, men nog känns det mer modernt än att lägga miljarder på att gräva ner spår i backen. Men socialdemokrater och miljöpartister i Uppsala kommun sitter tyvärr fast i gamla spår. 

Viktig Centerseger om väg 288

Som företrädare för Centerpartiet i Region Uppsala är en av mina viktigaste uppgifter att värna tillväxt och utveckling i hela länet. Som Centerpartist är det självklart att försöka nå resultat, även i opposition. En av de konkreta frågor där detta varit mest tydligt handlar om väg 288 från Uppsala till Östhammar. Nu har vi äntligen lyckats få igenom det. En mycket viktig Centerseger.

Vägen har under en mycket lång tid byggts om bit för bit till en trafiksäker, mötesfri väg, med 100 kilometer i timmen som hastighet. Nu är det bara den sista biten kvar - Gimo till Börstil. Det har dock funnits partier som velat se en lägre standard på vägen och som motarbetat förslaget. 

I det förslag till länstransportplan som gick ut på remiss var det inte klart att det skulle bli mötesfri väg hela vägen och den summa som avsattes var alldelses för låg för att nå den standarden. Från Alliansen i Regionala utvecklingsnämnden lade vi förslag om att vi skulle vara tydliga med att det skulle vara mötesfritt hela vägen, men det röstades ned av socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister.

Det som röstades ned i juni är vi nu överens om. Det är bra!

Det var dock flera remissinstanser som stödde Alliansens förslag, inte bara Östhammars kommun med Jacob Spangenberg (C) i spetsen, utan också bland annat Handelskammmaren och Tierps kommun. Jag har också varit tydlig med att om det inte blev beslut om mötesfritt hela vägen skulle det blir en valfråga för Centerpartiet nästa år.

Nu får vi inte den valfrågan. Det är bra. Efter arbetetsutskottet i Regionala utvecklingsnämnden finns en bred överenskommelse om att det ska var mötesfritt, 100 km/h från Gimo till Börstil och att det avsätts 225 miljoner kronor för detta i länstransportplanen. Det innebär att det av allt att döma kommer att behövas ytterligare medfinansiering, vilket i detta fall är rimligt och något som också fanns i alliansens gemensamma förslag från i somras.

Frågan hade kunna vara utklarad redan i somras, men motståndet från de rödgröna styret var hårt. Det ska dock påpekas att det hos åtminstone många socialdemokraterna funnits en insikt och ett stöd för förslaget och jag vet att Margareta Widén-Berggren, även om hon röstade "fel" i juni, gjort ett mycket stort jobb internt för att få tillstånd ett positivt beslut för Östhammar. Många andra har också bidragit, inte minst invånare och företagare i Östhammar.

Centerpartiet har ökat mest

Utveckling sedan valet.

Idag presenterades den stora SCB-undersökningen om svenskarnas partisympatier. Det är den största och mest välgjorda av alla undersökningar om vad väljarna tycker. Samtidigt presenteras den bara två gånger om året, så det är inget för att se snabba förändringar. Däremot utmärkt för att följa de långa skiftningarna.

Det är en ovanligt intressant undersökning. Sedan valet är det tydligt att det är ett parti som stärkt sin ställning hos svenska folket - Centerpartiet. Med en ökning på 3,4 procentenheter sedan valet. Sverigedemokraterna, som ökat näst mest, har ökat med 1,9 procentenheter. Centerpartiets ökande stöd är dock välkänt, även om det är många som inte riktigt accepterat det.

Det som är mer intressant i undersökningen är två andra resultat. Det första är att Miljöpartiet i denna mätning hamnar under fyraprocentspärren med 3,8 procent. Det är första gången sedan november 2002 som Miljöpartiet ligger under strecket i en SCB-mätning. Det visar att regerandet har inneburit mycket stora problem för partiet. Som framgår av flödena är det många som kommit fram till att de lika gärna kan rösta på Socialdemokraterna direkt, andra har flytt till Vänsterpartiet eller Centerpartiet.

Folkpartiet har bytt namn till Liberalerna under mandatperioden. Det löste inte partiets problem - tvärtom verkar det. I denna mätning får Liberalerna 4,2 procent, det sämsta resultatet sedan maj 1999. Partiets stora problem är nog att det är svårt för väljarna att veta varför de ska rösta på Liberalerna sedan skolfrågan liksom lösts upp.

Utvecklingen för Sverigedemokraterna är intressant. Partiet får 14,8 procent. Fortfarande över valresultatet, men i en klar nedåtgående trend. Nu verkar det inte längre orimligt att tänka sig att SD får ett lägre stöd i valet 2018 än 2014. Det är också intressant att Centerpartiet och Vänsterpartiet, som även om de partierna har väldigt stora åsiktsskillnader har samma profil i migrationsfrågan, tillsammans har ökat mer än dubbelt så mycket som Sverigedemokraterna.

Moderaterna återhämtar sig från det väldigt dåliga stödet de hade i majmätningen och får 22,2 procent. Stor glädje hos Moderaterna naturligtvis, men det tål att påminna om att det är det näst sämsta resultatet i en SCB-mätning sedan november 2004 - endast mätningen i maj i år var sämre.

Vad som är förvånande är att Socialdemokraterna klarar bra. Partiet får 32,6 procent - vilket till och med är över valresultatet. Det är klart att kraftig fart i ekonomin hjälper till och det kanske är det som räddar partiet. Även om 32 procent i ett långt historiskt perspektiv är ett dåligt resultat, är det för dagens socialdemokrati antagligen rätt nära toppen av vad som är möjligt att nå.