När båten sjunker slås styrman med kapten

Hägglund tillträdde i april 2004. KD:s ras hade inletts långt innan dess.

Det är inte lätt att förstå andra politiska partiers inre liv. Spelet kring partiledarfrågan inom Kristdemokraterna är en sådan omöjlighet att riktigt förstå. Det är ingen tvekan om att partiet har problem, men det är ju inget nytt. Det är ju snarare normalläget (se ovan). Men om man, som Mats Odell, beskriver Kristdemokraterna som ett sjunkande skepp, kan man ju undra om den bästa chansen att undgå skeppbrott är att styrman börjar slåss med kapten på bryggan.

Det är knappast troligt att hårda interna personstrider, där det man inte ens offentligt klarar av att visa hänsyn till varandra, kommer att gynna partiet. Om ett partiledarbyte ska leda till något ökat stöd krävs att det leder till en förändring i partiets politik och strategi så att man lockar fler väljare. Men någon sådan alternativ strategi för partiet kan jag som utomstående inte se. Istället har besättningen delat upp sig - ett gäng bakom kapten Hägglund, ett mindre gäng bakom styrman Odell. Och så slåss de - allt medan den kristdemokratiska skutan sjunker.