Skriv bättre insändare

Vill du bli bättre på att skriva insändare?
Jag ger några goda råd på:

onsdag, november 30, 2016

Sista landstingsfullmäktige - påminnelse om att minoriteten är en minoritet

Idag har vi haft det sista landstingsfullmäktige någonsin i Uppsala län. Från nästa år kommer det istället att kallas till regionfullmäktige. Den största frågan var naturligtvis den reviderade budgeten. Den stora budgetdebatten hade vi ju i somras och från Centerpartiet hänvisade vi i huvudsak till det förslag som vi hade då.

Vad som var nytt var ändringar i patientavgifterna. Utan någon dialog eller utredning hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet kommit på att det skulle ändra på avgifterna, bland annat skulle en avgift för besök hos sjuksköterska och distriktssköterska införas - besök som man tidigare inte behövs betala för. Dessutom skulle en ambulansavgift införas.

Att förslaget var dåligt berett blev tydligt när Börje Wennberg i sitt anförande presenterade två nåa ändringar. Dels en höjning av avgiften för besök hos sjuksköterska på Uppsala Närakut, dels en förändring av ambulansavgiften så att den ska dras av från akutavgiften om man måste åka ambulans in till akuten. Tydlig exempel på att ärendet var dåligt utrett från början.

Socialdemokraterna och
Miljöpartiet hade också snickrat ihop en hög med indikatorer som skulle läggas till i budgeten. Detta hade de gjort utan någon förankring. Förslaget fanns inte när Landstingsstyrelsens arbetsutskott behandlade budgeten och inte heller presenterades det för landstingsrådsberedningen. Den delen av budgeten återremitterades sock av en majoritet av landstingsfullmäktige, en nyttig påminnelse till de styrande att även om de ibland tror att de har egen majoritet, så har det inte det.

torsdag, november 24, 2016

Viljan saknades i hela regeringen

Så föll då den stora regionfrågan ännu en gång. Det kan finnas många orsaker till detta. En är nog att även om Ardalan Shekarabi varit intresserad av att faktiskt decentralisera makt, så har inte regeringen som helhet varit detta.

Från landstinget i Uppsala län skrev vi följande i vårt remissvar att landstingen"på regional politisk nivå ta ansvar för frågor inom fler politikerområden. Vi menar att infrastruktur i vägar, järnvägar och bredband, liksom delar av arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken, forskningsfinansiering och ett vidgat ansvar för den nationella delen av kulturpolitiken är exempel på sådana områden."

Från Centerpartiet har en viktig fråga varit just ökat regionalt ansvar för arbetsmarknadspolitiken, svaret från regeringen var tydligen ett visst ökat regionalt inflytande i arbetet med de så kallade kompetensplattformarna. I övrigt inget konkret. Det räckte naturligtvis inte.

Centerpartiet ville också till exempel ha en utredning om regionaliserade skattebaser. Det ganska enkla kravet var regeringen tydligen inte villig att gå med på.

Sedan finns det säkert punkter där regeringen anser att Centerpartiet varit alltför tjurigt, så är det alltid när det havererar.

Det stora problemet nu är att den regionala obalansen fortsätter, där tre tre stora och starka regioner i södra Sverige: Stockholm, Västra Götaland och Skåne fortsätter att dominera. Det är inte bra för att skapa ett Sverige som håller samman,

fredag, november 11, 2016

Resultat i politiken

Station Odenplan

I dessa dagar då de enkla slagordspolitikerna vädrar morgonluft var det ändå skönt att delta på Mälardalsrådet aktivitet kring nya Citybanan i Stockholm med provåkning och besök på nya station Odenplan. Ett tydligt exempel på varför svenska politiker faktiskt förtjänar ett betydande förtroende.

Citybanan gör det möjligt att flytta bort all pendeltågstrafik från spåren på Stockholms central ner i underjorden till en ny pendeltågsstation. Det kommer att ge bättre förutsättningar för pendeltågstrafiken i Stockholm och bättre möjligheter för regionaltågtrafiken i hela Mälardalen, framför allt när ytterligare en del kompletterande delar är på plats.

Att detta blir verklighet nu, och inte i en obestämd framtid eller aldrig, beror på att vi har politiker som är beredda att tänka långsiktigt, se till helheten och beredda att ta en del obekväma beslut. För så var det. När det visade sig att investeringen skulle bli betydligt dyrare än vad man beräknat tidigare, blev det nödvändigt för kommuner och landsting att gå in och bidra med pengar till staten. Ett slags omvända statsbidrag kan man säga. Det är då naturligtvis lätt att säga nej, men det hade då inneburit att det dröjt ännu längre innan vi fått bättre ordning på tågtrafiken i regionen. Vill man ha något gjort får man ibland låta pragmatismen ta över principerna.

Det fanns de som ville säga nej: Socialdemokraterna i Enköping var beredda att låta pendlarna vänta om jag minns rätt sa också Socialdemokraterna i Uppsala nej.

Som tur var tog de styrande majoriteterna i regionens landsting och kommuner sitt ansvar och skrev på avtalet (som också förpliktigar staten till ytterligare infrastruktursatsningar) - både kommuner och landsting med Alliansstyre och med S-styre. En särskild eloge till Åke Hedén (C) i Enköping, som dessutom bidrog till att lösa lagstiftningen kring en del redovisningstekniska klurigheter (om jag nu kommer ihåg det tekniska rätt).

Nu står den klar, om ett drygt halvår börjar pendeltågen gå i tunneln under centralen och det blir bättre utrymme för regionaltågen. Ett konkret samarbete av regionens politiker över partigränser, länsgränser och över tid. Ett konkret exempel på vad politik egentligen handlar om - att i första hand bygga ett bättre samhälle, även om man kanske inte ens kan räkna med ett tack när det hela är klart!