Dagens besked om att regeringen och civilminister Ardalan Shekarabi öppnar för nya regiondiskussioner är bra (DN-debatt). Det är ingen tvekan om att vi behöver se över hur vi organiserar oss och att dagens landsting till en viss del är för små för att klara sina uppgifter. Vi ser det tydligt inom kollektivtrafiken och infrastrukturplaneringens område där länsgränserna idag utgör faktiska hinder.
Men större regioner behöver också betyda att ytterligare frågor regionaliseras från staten. Det bör vara en uttalad ambition att decentralisera olika statliga beslut till regional nivå.
Sedan har Shekarabi fel när han påstår att Sverige är det land som har Europas snabbast urbaniseringstakt. Enligt FN-rapporten World Urbanization Prospects från 2014 är urbaniseringstakten i Sverige lägre än i Europa i genomsnitt.
Så till kartritandet. I vårt område är det inte så enkelt - alla vill liksom vara med Stockholm. Men om man börjar i det som bör vara första pusselbiten så är det rätt enkelt - Uppsala, Västmanland och Södermland bör föras ihop till en region. Vi har alla liknande förhållande till Stockholms län, även om integrationen Stockholm - Uppsala är den i särklass mest långtgående.
Sedan kan man eventuellt fundera på övriga pusselbitar, i första hand från Sjukvårdsregioen (dagens Gävleborg, Dalarna, Örebro och Värmlands län). En sådan stor geografisk region utan kulturell bas kommer dock att vara besvärlig - det är långt mellan Gnarp och Gnesta både mentalt och fysiskt.
Jag började som städhjälp
-
Jag är nog inte ensam om att blicka tillbaka på livet då man just fyllt 50
år. Personligen tittar jag i backspegeln ganska ofta – kanske till och med
mer ä...
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar