Stora sjukhus inte effektiva

Från DN-debatt. Något för oss i Uppsala att fundera över

Idag överlämnar Utredningen om högspecialiserad vård sitt förslag till regeringen om hur den högspecialiserade vården bör organiseras och utvecklas, en utredning som Vårdsverige sett fram emot med spänning. Redan på morgonen var det dock möjligt att ta del av huvudinnehållet i en debattartikel på Dagens Nyheters debattsida med rubriken Hundratals liv per år räddas om vården koncentreras .

Det ska bli intressant att ta del av hela utredningen, men det är ingen tvekan om att övning ger färdighet och att en del vård kräver många och avancerade resurser. Detta kommer att leda till att viss vård inte längre finns lika nära, men att det blir bättre. Men, som påpekas, det är mycket möjligt att bli duktig också på mindre sjukhus, om man där får göra många insatser. Det har till exempel visat sig på lasarettet i Enköping. I arbetet med att koncentrera vården är det därför viktigt att se vad som kan göras på olika sjukhus i regionen.

Det är också tydligt att stora sjukhus inte är effektiva. I debattartikeln talar man om att sjukhus med fler än 400-600 vårdplatser har nackdelar ur effektivitetssynpunkt. Detta är självklart något som vi behöver ha med i den framtida organisationen av vården bårde i vårt län, i sjukvårdsregionen och landet.

Vår uppgift i landstinget i Uppsala län, som ansvariga för regionens största sjukhus, blir att i huvudsak fundera över vilken vård som bättre och effektivare kan utföras på andra sjukhus än Akademiska sjukhuset. Annars kommer vi inte att ha utrymme för ytterligare koncentration av den riktigt specialiserade och komplicerade vården till Akademiska sjukhuset.

Västmanland och Sörmland rätt för Uppsala

Dagens besked om att regeringen och civilminister Ardalan Shekarabi öppnar för nya regiondiskussioner är bra (DN-debatt). Det är ingen tvekan om att vi behöver se över hur vi organiserar oss och att dagens landsting till en viss del är för små för att klara sina uppgifter. Vi ser det tydligt inom kollektivtrafiken och infrastrukturplaneringens område där länsgränserna idag utgör faktiska hinder.

Men större regioner behöver också betyda att ytterligare frågor regionaliseras från staten. Det bör vara en uttalad ambition att decentralisera olika statliga beslut till regional nivå.

Sedan har Shekarabi fel när han påstår att Sverige är det land som har Europas snabbast urbaniseringstakt. Enligt FN-rapporten World Urbanization Prospects från 2014  är urbaniseringstakten i Sverige lägre än i Europa i genomsnitt.

Så till kartritandet. I vårt område är det inte så enkelt - alla vill liksom vara med Stockholm. Men om man börjar i det som bör vara första pusselbiten så är det rätt enkelt - Uppsala, Västmanland och Södermland bör föras ihop till en region. Vi har alla liknande förhållande till Stockholms län, även om integrationen Stockholm - Uppsala är den i särklass mest långtgående.

Sedan kan man eventuellt fundera på övriga pusselbitar, i första hand från Sjukvårdsregioen (dagens Gävleborg, Dalarna, Örebro och Värmlands län). En sådan stor geografisk region utan kulturell bas kommer dock att vara besvärlig - det är långt mellan Gnarp och Gnesta både mentalt och fysiskt.