Miljöpartiet och kärnkraftsinvesteringar

Obs - killen i mörk kavaj och rosa skjorta är jag, inte Lena Rönnberg!

På senaste landstingsfullmäktige diskuterade vi inte bara budget, utan också finansplicy och placeringspolicy för landstinget. I dessa har vi i praktiken ett förbud mot investeringar i vissa typer av företag, till exempel de som håller på med alkohol, tobak och vapen. Vi har satt gränsen till att mindre än 1 procent av omsättningen får utgöras av tillverkning, distrubution eller marknadsföring av dessa varor - vilket är ett mycket tufft ställt krav.


Nytt i den senaste revideringen var en begränsing av investeringar också i företag som sysslar med fossila bränslen. Gränsen där sattes till att en fond får ha högst 5 procent med företag som huvudsakligen, mer än 50 procent, sysslar med fossila bränslen. En viktig markering, inte minst eftersom en rimlig bedömning är att företag som huvudsakligen sysslar med fossila bränslen nog inte är några bra långsiktiga investeringar.

Från Centerpartiet ville vi ha samma begränsning för kärnkraft (kärnteknisk verksamhet för energiändamål). Man kunde tro att åtminstone Miljöpartiet skulle tycka att det var en bra idé. Så var det dock inte. I Landstinget i Uppsala län är det Miljöpartiet som leder kampen för att landstinget ska kunna investera i kärnkraft. Och det var en miljöpartist som yrkade avslag på vårt förslag att undvika kärnkraftsinvesteringar.

Den som vill ta del av argumenten kan se min debatt med Miljöpartiets Fredrik Leijerstam ovan. Kortversionen är att Miljöpartiet i landstinget vill kunna investera i kränkraft för att:

1. Kärnkraften håller på att avveckla sig själv.
   Det borde väl egentligen vara ett skäl att inte investera i kärnkraft.
2. Det finns inga aktiefonder att investera i som vi vet är utan kärnkraft.
3. De aktiefonder vi investerar i innehåller inga kärnkraftaktier, så någon begränsning behövs inte.

Hur argument 2 och 3 kan framföras av samma person i samma debatt har jag svårt att ta in.

Från Centerpartiet handlar detta inte enbart om att vi vill att de investeringar och placeringar som landstinget gör ska vara i långsiktigt hållbara energiföretag, utan också just detta att både fossila bränslen och kärnkraft är på väg ut. Därför är det företag som landstinget inte bör äga, vare sig direkt eller indirekt. Varför Miljöpartiet i vårt landsting inte delar den synen kan jag faktiskt inte förstå.

Ryskt uran eller närodlad bioenergi?

"Nej till rysk gas" är folkpartiets slogan i valet. Ryskt uran verkar dock inte folkpartiet vara lika tydligt emot. Tvärtom är det kärnkraft som är alternativet för partiet. Detta trots att det står klart för allt fler att framtidens energi inte bygger på att klyva atomer, läs till exempel krönikan av Klas Eklund i senaste Fokus.

Kanske bäst att lägga sin röst på ett parti som vill ha förnybara energikällor och gärna närodlade.

100 % förnybart - 100 % hållbart

Det förslag till idéprogram som partistyrelsen idag har presenterat är betydligt bättre än det förslag som presenterade i december. Inte minst är det bra med en tydlig markering av att Centerpartiet vill se ett Sverige med hundra procent förnybar energi inom en generation.

Det är också tydligt att partistyrelsens förslag bättre stämmer överens med de uppfattningar som finns hos Centerpartiets medlemmar och väljare, till exempel när det gäller det sociala patos som präglad centerpolitiken genom decennierna.

Det känns också tryggt att de skrivningar som känts dåligt förankrade i Centerpartiets idétraditioner inte längre finns kvar i programmförslaget.

 Några viktiga citat:

När vi stärker möjligheterna för dem som har det sämst lyfter vi hela samhället. Vi tror på ett gemensamt ansvar för att ge alla maximala möjligheter i livet, att utjämna de orättvisor som arv och uppväxt skapat.

Ett centralt mål för Centerpartiet är att det ska finnas likvärdiga möjligheter att arbeta, bo, leva och driva företag i hela vårt land.

Sverige har både möjlighet och skyldighet att inom mindre än en generation bli ett samhälle med hundra procent förnybar energi, helt fritt från fossil energi.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Det är en styrka. Öppnare gränser gör att avståndet mellan människor minskar och att kontakterna mellan olika delar av världen stärks. Utan invandring skulle Sverige vara ett fattigare land, såväl ekonomiskt som kulturellt och intellektuellt.

Läs partistyrelsen förslag (pdf): En hållbar framtid

En dygn i krisens tecken

Under ett dygn har jag haft förmånen att vara med på länstyrelsens Gimokonferens, som samlar representanter från kommuner, landsting, myndigheter och näringsliv med betydelse för den regionala krisberedskapen. Det har varit väldigt intressant - inte minst bidrar det till en bredare och djupare omvärldsanalys.

En del var direkt kopplat till vårt län, även om det handlade om händelser långt bort. En väldigt bra genomgång av kärnkraftsolyckan i Japan är lätt att omsätta till om något liknande skulle hända vid Forsmark. Beskrivningen av försvarsmaktens nya upplägg av regional ledning är direkt kopplat till samverkan lokalt och regionalt mellan försvaret och civila myndigheter.

Annat kan förefalla som väldigt långt bort från landstingets verksamhet - som Bert Sundströms mycket intressanta betraktelse över utvecklingen i arabvärlden, och särskilt Egypten. Men som vi vet är världen aldrig långt borta, framför allt inte i Uppsala - en del av de demonstranter som bidrog till den arabiska våren har vårdats på Akademiska sjukhuset för sina skador.

Det kanske viktigaste med detta dygn i krisens tecken är att det mentalt öppnat för att tänka det oväntade. Att reflektera över de kriser som kan inträffa. Det är något som behövs med en viss regelbundenhet för att inte tappa bort beredskapen för den stora oväntade krisen i det dagliga hanterandet av mer eller mindre akuta  vardagsfrågor.

Vattenfall: Inget behov av ny kärnkraft

Vattenfals nya vd Øystein Løseth är tydlig. Det finns inget behov av att bygga ny kärnkraft i Sverige. Den är inte lönsam, säger han till Dagens Industri. Det var precis den analys som Centerpartiets ledning gjorde i samband med att energi- och klimatöverenskommelsen. ”Vi bedömer att det blir ett stort elöverskott på hela 50 terawattimmar i Norden framöver”, säger Øystein Løseth till Dagens Industri (inte tillängligt på nätet).

Istället är det den förnybara energin som växer i Sverige, medan de svenska kärnkraftverken fungerar bland de sämre i världen.

Konstaterar samtidigt att socialdemokraternas partiledare Håkan Julholt i Dagens Industri (citerad i Affärsvärlden Juholt öppnar för ny kärnkraft - Affärsvärlden)  idag öppnar för ny kärnkraft och en omsvängning av Socialdemokraternas senste linje i frågan.

Kärnkraften plötsligt farlig igen

Inför valet 2010 kompromissade miljöpartiet bort kärnkraftsmotståndet. De accepterade att inga kärnkraftreaktorer skulle avvecklas under denna period och ja-sidans skrivningar från folkomröstningen i det gemensamma manifestet.

Nu när en olycka inträffat i Japan kommer miljöpartisterna på att det kanske det kanske inte var så klokt och vill ta tillbaka sin gamla politik. Motivet verkar vara att de plötsligt kommit på att kärnkraften är farlig igen.

Centerpartiet gjorde en kompromiss om kärnkraften i regeringen för att få tillstånd en satsning på mer miljövanliga förnybar energi. I samband med detta gjordes det också klart att eventuell ersättningsreaktorer inte skulle få någon form av statliga subventioner. Vad miljöpartiet fick för sitt kompromissande före valet, annat än löften om regeringsmedverkan, har jag svårt att upptäcka.

Nu har vänsterblocket uppenbarligen ingen gemensam energipolitik längre. Det ökar möjligheterna till en uppgörelse mellan regeringen och socialdemokraterna om den långsiktiga energipolitiken.En sådan uppgörelse, med fortsatt fokus på förnybar energi, vore det bästa sättet för att bädda för att kärnkraften om något decenium inte längre ska vara en den av den svenska energimixen.

En påminnelse...

En sådan här dag kan det vara värt att påminna om hur det lät från Socialdemokraterna om kärnkraften då, när frågan avgjordes. Från debatten mellan Palme och Fälldin 1976:



Det kan också vara värt att påminna om att inte heller i valrörelsen 2010 lovad de röd-gröna att fortsätta kärnkraftsavvecklingen. Tvärtom accepterade Miljöpartiet en hållning som beskrivits samma som linje 1 i kärnkraftsomröstningen.

Detta till Aftonbladet och andra (till exempel Lena Sommestad,Veronica palm,) som försöker få det att verka som om det fanns någon som driver avveckling av kärnkraften i svensk politik.