Om mål och medel

I torsdags antog Kollektivtrafiknämnden länets första regionala trafikförsörjningsprogram. I det ställer vi upp ambitionerna och redovisar behovet av kollektivtrafik för oss alla som  bor i Uppsala län. Det mål som landstinget redan antagit om en fördubbling av antalet resande med kollektivtrafik till 2020 står kvar och vi slår också fast att det är viktigt att öka kollektivtrafikens marknadsandel mot bilen och att den på sikt bör fördubblas. Vi ställer också upp ambitiösa mål för miljö och tillgänglighet och har börjat utforma en modell för lägsta standard när det gäller restider och turtäthet med kollektivtrafiken.

Oppositionen ska självklart opponera. Den stora kritiken från oppositionen är nu att vi inte satt ett bestämt år för när andelen kollektivtrafik ska ha fördubblats. Anledningen är, som vi skriver i programmet, att det idag inte finns någon realistisk plan för hur detta ska gå till eller någon konsekvensbeskrivning av vad det innebär socialt, ekologiskt och ekonomiskt. En del vill verkar radikala och framåt genom att sätt mål i det blå, utan att fundera på hur det ska åstadkommas och vilka konsekvesner det medför. Vi som tar ansvar vill nog åtminstone ha någon uppfattning om ett mål är realistiskt innan vi spikar fast det.

Oppositionen vill också ha in skrivningar kring trängselsskatter och liknande. Något som vi också sa nej till.

Vi gör i nästa års budget den största satsningen någonsin på kollektivtrafik i vårt län. Nästan 200 miljoner kronor i ökad budget: nya bussar, SL-pendel till Uppsala, utvidgad trafik med Upptåget.

Det viktiga är de åtgärder vi gör idag och här, inte hur djärva mål vi sätter upp. Mål utan analys blir mest prat – jag vill se resultat!