I en kommentar till ett tidigare inlägg påstår Magnus Ahlkvist att marginaleffekterna med Vänsterpartiets progressiva barnomsorgsavgift är små. Stämmer verkligen det? Tyvärr inte. Det kan till och med bli så att hela löneökningen försvinner i höjd barnomsorgsavgift om Vänsterpartiets förslag blir verklighet!
Enligt Vänsterpartiets förslag ska man betala 1 procent i barnomsorgavgift om man tjänar under 20 999 kronor och 2 procent om man tjänar 21 000 kronor upp till 35 000 kronor och därutöver 3 procent (allt för ett barn).
Låt mig då ta ett exempel. En ensamstående mamma med ett barn tjänar 20 500 kronor i månaden. Hon betalar då 205 kronor i barnomsorgsavgift. Hennes fackförbund gör en lyckat avtalsrörelse och hennes lön ökar med 3%. Hennes nya lön är då 21 115 kronor per månad och hennes nya barnomsorgsavgift är 422 kronor.
Av hennes löneökning på 615 kronor försvinner alltså 217 kronor - 35 procent - direkt i höjda barnomsorgsavgifter. Dessutom försvinner ytterligare ungefär 30 procent i kommunalskatt. Marginaleffekten för en löneökning för en person som passerar gränsen för den högre barnomsorgsavgiften blir alltså totalt ungefär 65 procent!
Detta är ett fullt realistiskt exempel på effekterna av Vänsterpartiets förslag om progressiv barnomsorgsavgift. Det är inte svårt att räkna fram betydligt värre exempel. Ta till exempel den som tjänar 20 900 kronor, men bara får en löneökning på 100 kronor. Då ökar barnomsorgsavgiften från 209 kronor till 420 kronor. Det innebär en marginaleffekt på 211 procent! Utöver detta kommer så kommunalskatten på den extra hundralappen! Det betyder att en löneökning på 100 kronor ger omkring 140 kronor mindre i plånboken!
Man kan diskutera hur många som kommer att drabbas så hårt som i de sista exemplet, men att konstruera ett system som gör att personer i vanliga inkomstlägen riskerar att gå back på en löneökning är helt enkelt dålig politik - vare sig man är vänsterpartist eller centerpartist.
Vi får väl se om förslaget finns med i oppositionens gemensamma budget. Det skulle förvåna mig mycket om Socialdemokraternas Helena Proos gick med på ett förslag med sådana effekter, även om Socialdemokraterna tidigare stött Vänsterpartiets krav.
Läs också Magnus Ahlkvist tidigare blogginlägg
Inlägg
Jag började som städhjälp
-
Jag är nog inte ensam om att blicka tillbaka på livet då man just fyllt 50
år. Personligen tittar jag i backspegeln ganska ofta – kanske till och med
mer ä...
9 månader sedan
4 kommentarer:
Ja, det är ganska små marginaleffekter, räknat i kronor. Marginaleffekter är viktigt att tänka på när man konstruerar avgiftssystem.
Men självklart är det så att för den som precis passerar över en viss inkomstgräns blir det en viss marginaleffekt.
Men jag vill understryka att ditt eget partis alternativ för den som tjänar 20.900:- och får en löneökning till 21.000:- är att både före och efter löneökningen betala hela tre procent av inkomsten i barnomsorgsavgift. Alltså ungefär 630 kronor per månad. Att jämföra med Vänsterpartiets föreslagna avgiftssystem, som innebär 209:- respektive 420:- i avgift för den som får en löneökning med 100:-. Skillnaden är alltså att betala 210:- mindre eller att betala 421:- kronor mindre än man gör idag.
Det finns ingen familj som skulle få en avgiftshöjning med vårt förslag, däremot finns det många som skulle få en avgiftssänkning. Det gör att människor med låg inkomst får större frihet och det är det du säger nej till.
Bra att vi åtminstone är överens om hur effekterna av förslaget slår.
Hela bakgrunden till det ursprungliga maxtaxeförslaget var just att komma bort från denna typ av marginaleffekter som missgynnar låginkomsttagare som får ökad inkomst. Det är därför jag tycker att förslaget i grunden är dåligt, till skillnad mot ett förslag om helt slopad barnomsorgsavgift där jag egentligen bara ser kommunalekonomiska skäl emot.
Johan: Du har faktiskt helt fel i bakgrunden till maxtaxesystemet. Bakgrunden till det systemet är att Socialdemokraterna ville sänka barnomsorgsavgifterna i stort och ville börja med dem som betalade mest.
Maxtaxereformen innebär ingen som helst ändring av kommunernas olika trappsteg i barnomsorgsavgiften, bara att det finns ett tak och var det taket går.
Men de flesta kommuner har valt att göra som Enköping, dvs att dels ta ut samma procentuella avgift av alla oavsett inkomst, och dels att ta ut full avgift även för familjer vars barn bara utnyttjar barnomsorg på deltid. Men i maxtaxesystemet finns utrymme för att både ha progressiva avgifter och att ta ut en lägre avgift för deltidsutnyttjande av barnomsorg.
Det är standard för den nuvarande majoriteten i Enköping att avgiftssystemen utformas så att de slår hårdast mot människor med låga inkomster. Och för att förtydliga - med "slår hårdast" menar jag naturligtvis att avgifterna innebär störst andel av den disponibla inkomsten.
Jag rekommenderar läsning av Göran Perssons Min väg, mina val för en snabb bakgrund om motiven för maxtaxan.
Det handlade i första hand om att komma åt det Persson kallar "fattigdomsfällan". I Socialdemokraternas valmanifest stod det:
"”För att förbättra barnfamiljernas situation ytterligare, och samtidigt uppmuntra fler att ta steget ut i arbetslivet eller gå upp i arbetstid, vill vi införa en högsta taxa i barnomsorgen i hela landet på 700 kr för första barnet
med lägre avgifter för följande barn. Alla ska få sänkta avgifter med minst 200 kronor.”
Det bärande motivet var alltså att det skulle löna sig att arbeta mer.
Ert förslag gör tvärtom att vinsten av att gå upp i tid för dem med låga inkomster minskar.
Skicka en kommentar