Är Folkpartiet tillräckligt liberala?

Thorbjörn Fälldin försökte slå 

samman Centerpartiet och

 Folkpartiet 1973. Det gick inte. 

Så har då sammanslagningsdebatten kommit upp igen. Det är ordföranden i folkpartiets ungdomsförbund, Liberala ungdomsförbundet, och ordföranden i Centerpartiets ungdomsförbund som i en debattartikel på Newsmill propagerar för att de båda partierna ska gå samman till ett liberalt parti.

Tanken är inte ny. Tvärtom ägnades flera decennier åt att bedriva "mittenpolitik" och även åt att i konkreta arbetsgrupper se över möjligheterna till samverkan och sammanslagning. Det är ingen tillfällighet att Centerpartiet och Folkpartiet delar studieförbund, Studieförbundet Vuxenskolan. I riksdagsvalet 1968 gick de båda partierna till val på ett gemensamt program, Mittensamverkan 68.

Efter valet 1973, som var ett succéval för Centerpartiet med 25,1 procent av rösterna, samtidigt som Folkpartiet folkpartiet gjorde ett katastrofval med 9,4 procent, blev det sammanslagningsdiskussioner, men idéerna avfärdas entydigt inom Centerpartiet efter det möte med partiets förtroenderåd som kallats Uppsala möte.

Det fanns en tid då Folkpartiet hade något att erbjuda Centerpartiet när det gällde liberalism, och då specifikt frågor kring minoriteter, tolerans, tryck- och yttrandefrihet. Den tiden är sedan länge borta. När det gäller den politiska liberalismen är Centerpartiet idag ett tydligare liberalt parti än Folkpartiet.

Det finns många skäl mot en sammanslagning. Jag kan räkna upp några:

1. Det är svårt att genomföra lyckade fusioner - detta gäller både i näringslivet och i organisationsvärlden. Som Anders W Jonsson skriver så är det frågan om det är värt att ägna kraften åt att slå samman partier de närmast åren.
   
   
2. Frågan är hur liberala folkpartiet egentligen är. Under senare år, både under Leijonborg och Björklund, har det kommit flera förslag från folkparti håll som stämt dåligt med i varje fall min liberala kompass. Inte minst när det gäller flyktingpolitik och integritet har partiet ibland gjort en del utspel som förvånar. Centerpartiet har på ett tydligare sätt stått upp för de liberala värdena.
   
   
3. Det finns fortfarande en hel del andra frågor där partierna skiljer sig åt. Fler av de frågor som Folkpartiet lyft fram under de senaste valen (kärnkraften, Nato, euron) är sådana där partierna har olika uppfattning. I dessa frågor verkar dessutom vissa folkpartiser ha en närmast religiös fastlåsning vid gamla positioner. Trots att den eurokris Europa just nu genomlider visar på bristerna med euron, låtsas man till exempel som om inget hänt. I Folkpartiet finns inte heller den förståelse för att hela Sverige också inkluderar landsbygd och glesbygder - något som är en kärna för Centerpartiet.
   
   
4. Partier är inte bara politik, utan också organisationskultur, som också Anders W Jonsson, konstaterar. Det är svårt att se några partier som är mer olika. Det kommer att göra det svårt att få ett fungerande samarbete. Den kultur som finns inom Folkpartiet verkar dessutom frammana en hel del destruktiva tendenser, vilket märkts på mer än ett håll.

Dessa skillnader gör att det inte är troligt att det kommer att gå att slå ihop de båda partierna. En sammanslagning skulle antagligen leda till en lika snabb splittring i nya partier.

Andra om detta: Annie Johansson, Roger Haddad,