Annies nya lag

Så har då statsministern ombildat regeringen, som det officiellt heter. I praktiken är det Annie Lööf som ny partiledare som har format sitt lag. Att Annie Lööf själv blev näringsminister är inte förvånande, även om det är många inom partiet som önskat han hon skulle ha en post som gav mer tid för partiet. Det är dock självklart att partiledaren också måste vara departementschef och miljöministerposten kräver alltför mycket resande utomlands för att vara lämplig.

Lena Ek som miljöminister kan säkert bli mycket bra. Inte minst har hon erfarenhet från EU-systemet och har där varit framgångsrik i miljöfrågor. Förhoppningsvis har hon också förmågan att skapa förståelse för Sveriges hållning, till exempel när det gäller rovdjurspolitiken.

Anna-Karin Hatt får ansvar också för energipolitiken, men lämnar ifrån sig de regionala utvecklingsfrågorna till Annie Lööf. Det blir alldelses utmärkt. Anna-Karin har ju bra koll på frågan, inte minst innehållet i den energi- och klimatuppgörelse som regeringen gjorde under förra mandatperioden.

Nu väntar nästa steg i spelet när regeringsombildningens följdverkningar i riksdagen och Europaparlamentet ska lösas ut. Konstaterar att jag kommit ett litet steg närmare Europaparlamentet, men att det är fortfarande är mycket långt kvar innan jag behöver välja mellan Uppsala och Strasbourg.