Det kan vara svårt för utomstående att förstå vad som sker i ett politiskt parti. Jag märkte det i många av de kommentarer som gjordes om Centerpartiet inför ordförandeskiftet. Viss kommentarer, även av förstå-sig-påare och statsvetare - saknade helt verklighetsförankring.
Det är klart att jag därför kan ha svårt att begripa vad som sker inom Kristdemokraterna. Det är i och för sig inte underligt att Göran Hägglund ifrågasätts - partiet har tappat väljare och han har varit partiledare ett antal år. Men när motkandidaten som förs fram är Mats Odell börjar man undra vilken analys som ligger bakom. För mig känns det som om Per-Ola Eriksson lanserats som efterträdare till Maud Olofsson.
Mats Odell har dessutom bestämt sig för att ställa upp. Det är klart att det kan ses som en symbolisk satsning på pensionärsrösterna att gå till val med Odell som partiledare. Han kommer själv att vara folkpensionär i valet 2014. Samtidigt är det för den som ändå följt svensk politik sedan 1980-talet, svårt att se att Odell tidigare har åstadkommit något som talar för att han skulle kunna lyfta Kristdemokraterna.
Sedan är frågan vem som egentligen kan ersätta Hägglund. Som både Folkpartiets och Centerpartiets partiledarbyten visar, innebär ett partiledarbyte under en alliansregering i praktiken att partiledaren blir ledamot av regeringen och departementschef. Partiledarbyten ger inte heller upphov till att ansvaret för frågor flyttas mellan partierna. I praktiken innebär det att även om Hägglund avgår så kommer hans efterträdare att bli socialminister.
Andra som bloggar om detta: Ulf Bjereld, Peter Soilnader, Kent Persson, Jonas Segersam, Ola Theander
Jag började som städhjälp
-
Jag är nog inte ensam om att blicka tillbaka på livet då man just fyllt 50
år. Personligen tittar jag i backspegeln ganska ofta – kanske till och med
mer ä...
9 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar